tänkte bara blogga lite onödigt.. känner att ja vill skriva av mej lite... om min mage..
så de här kommer bli ett tråkigt inlägg, ett sånt där man tycker e skit irritersamt att läsa.
så ni behöver verkligen inte läsa :)
ja e bara så less på allt just nu.. säkert en sån där vinter depprision, vet inte ens hur de stavas O_o
å allt beror på magen.. den här jävla magen som knappt ger mej en enda lugn stund! i 2 år!!
förut kom de onda+illamåeende liksom i perioder, men nu har ja haft de konstant sen 2 veckor innan vi gick på jullov... den 22a va ja till sjukan å dom kollade mina gallgångar med ultraljud.. dom hittade inget fel då heller..
förra veckan en natt, vaknade ja 01.45 å hade så ont så ja kunde knappt andas, när ja väl fått till en lugn andning släpade ja mej upp ur sängen, dubbelvikt å me tårarna sprutande.. ringde till sjukvårdsrådgivningen som ville skicka en ambulans/sjuk taxi för att köra mej till akuten, men eftersom dom ändå aldrig hittar nå fel så sa ja att de inte behövdes, utan ja kunde be min pappa skjutsa mej.. men ja ville inte väcka han.. men typ en timma senare vaknade han av sig själv.. men ja ville inte på sjukan, trots att de gjorde så ont så ja trodde seriöst att ja skulle dö, å då menar ja verkligen dö, på riktigt.. så pappa satte sig i soffan med mig hela natten å höll koll så att jag inte skulle bli sämre.. min älskade lilla pappa <3 som tur va började det onda försvinna där vid 6 halv 7 på morgonen, så de vart inget sjukhus.. ja gillar inte sjukhus..
å sen på julafton så vaknar ja me mer magonta å illamående än en vanlig dag.. åt lite julmat, sen gick ja hem å la mej i sängen tackvare att magen gjorde så ont.. sov alltså istorsett bort min julafton.. sämsta julen hittills..
å sen har de bara fortsatt så.. magonta å illamåeende.. å galet mkt mardrömmar..
å nu e de så pass mkt så ja kan faktiskt erkänna att de har satt sig på mitt psyke.. ja klarar inte av å åka buss längre, knappt tåg.. kan knappt gå in i en affär.. tillome när ja ska in i klassrummet eller skolmatsalen.. överhuvudtaget nånstans där det är mkt folk..
för ja e så jävla rädd att ja ska spy eller svimma bland folk.. å ja får exakt den känslan när ja e på något av dessa ställen, jag börjar skaka å kallsvettas, blir dubbelt så mkt illamåeende å alldeles yr.. ja känner liksom att jag verkligen måste där ifrån, exakt just den sekunden! inte en sekund längre, för då kommer något av de ja e rädd för att hända..
å va e de egentligen å va rädd för.. de e sånt som händer.. trots att ja vet de, så känner ja ändå samma sak.
å nu sitter ja här, med mega jätte ont i magen igen.. trött är ja oxå, men vågar inte gå å lägga mej.. e så jävla rädd att ja ska vakna igen, me jätte ont.. för då måste ja till sjukan.. å ja vill verkligen inte dit..
de känns som att dom inte gör nån nytta överhuvudtaget.. dom lyssnar ju inte ens på vad ja säger..
sitter här me miljoner tankar.. kommer ja ens klara att fortsätta gå skolan? skolan som ja verkligen, verkligen älskar, när ja e klar får ja jobba me de ja verkligen vill! en dröm som går i uppfyllelse!
å då kommer tankarna - kommer ja ens kunna jobba me dessa saker om inte min mage blir bra? kommer ja ens klara av å ha ett vanligt jobb? som att sitta i kassan på en affär?
å tackvare att ja tänker såhär, så får ja ångest å dåligt samvete, för de finns så många människor där ute som har de så sjukt mkt sämre än mej..
å ja kommer ha sån jävla ångest att ja skrivit allt de här nu, å öppnat mej för er som läser.. ja vet inte ens vilka ni e, de e nog därför ja har lätt att skriva allt de här.. hade varit miljoner gånger jobbigare om ja visste vilka ni va.. å även om ni tycker att ja bara e en gnällig otacksam tjej, så snälla döm mej inte.. ja behövde bara skriva av mej. å ja vet att vissa av er, kommer hata att ja skrivit de här, så att folk kan se...
tack!
peace out folks!
